Är det sant att man är olycklig om man bor i en liten by? Eller att man inte kan bli något om man inte bor i en stad? Det är påstånden jag har hör hela min uppväxt så när det var dax att välja vart jag skulle spendera mina kommande år var det en självklarhet att söka mig till en stad. Det var toppen, utekvällar, tillgängligheten och ingen visste vem jag var, en nystart helt enkelt. Efter några månader började jag innse att det inte alls var vad jag ville egentligen. Bara det att det var 60 mil hem till mina nära och kära gjorde att jag kände mig väldigt ensam.

 

Jag och Lowe valde att ta vårat pick och pack och flytta upp till mitt kära Ånge igen och såhär lycklig har jag inte varit på länge. Jag har möjlighet att umgås med alla mina fina vänner när jag vill, det är nära till allt jag behöver och det är vinter!! Jag är inte en vinterperson men jag uppskattar snön betydligt mycket mer än den gråa, slaskiga, blåsiga staden. Jag har bestämt mig! Jag ska bli någon men det är absolut inte omöjligt att bli något i en liten by, det kan vara så att man får kämpa lite mer men jag kämpar hellre där jag är lycklig.

 

Det viktigaste är att känna efter vad man själv vill och inte lyssna på dem som tror sig veta bäst. Och viktigaste av allt är att du kämpar för det DU vill!

 

Hade!